Me myself and I

Jag har precis, idag fått reda på att min farmor är döende i cancer. Det gör ont att skriva. Vi vet inte när hon kommer att dö. Men kanske inom några veckor. Jag hoppas hon lever på min pappas födelsedag. Ush, det är inte verkligt. Jag vill vara liten igen. Då allt var lätt. Då alla var friska, starka och glada. Vad hände? Varför finns cancer. Jag hatar cancer. Jävla skiten borde inte finnas. Mina ögon börjar tåras, dags att sluta skriva. Jag förstår nu de anhöriga till cancer drabbade. Hon har varit sjuk i två år. Hon svarade på behandlingen. Nu är hennes värden över tusen. De ska ligga på femtio. Jävla skit piss. Farmor var stark, om inte för dig för farfar. Älskar er, ni är bland det finaste som finns.
Med kärlek Linnea.