Me myself and I

Hahahahahah gud så jag garva idag på vägen hem. Kanke inte högt men det var knappt så att jag kunde hålla det inne! Nu ska ni få höra min lilla historia som jag har.. Idag skulle jag hem från skolan, en tråkig trött måndag som vanligt.. Men vi slutade en timme tidigare vilket var så jäkla skönt. Ialla fall satte jag mig på spårvagnen. Det kommer en man i 55 års åldern och sätter sig i fyrkanten bredvid min. Han kollar på mig och de andra runtomkring suckar lite och nynnar, mannen måste jag också säga såg bra ut vilket gör historien så mycket roligare också haha. Men helt plötsligt släpper den störda snygga mannen loss. Jag skojar inte hans lilla mumlande utvecklar sig till sång, och gissa titeln, om inte Vem är inte rädd för vargen. -JAG DÖÖÖR!! han nynnade sjöng pratade stirrade kom på ord och smart som han e, ja skriver han upp den med en stor och alldeles otymplig penna. Ett plus på det kommer en mörk man in, kanske också i 40, 50 års åldern. Han sätter sig framför mig, och nej tänker jag. Den knäpps mannen kommer väl säkert att få ur sig en otroligt konstig och obekväm kommentar. Spårvagnen börjar röra sig och den "snygga" mannen blir lite tyst. Men bara för en stund. Han stirrar, stirrar på den mörka mannen och mig. Mina läppar rör sig till ett leende. Jag kan inte hålla mig mycket längre, och det roliga är att ingen annan på spårvagnen ler åt den knäppa mannen förutom jag och lite den mörka mannen. Jag låssas lyssna på min ipod. Får ju inte missa showen. Helt plötsligt efter stationer av stirrande på oss får han ur sig,
-Plack power, black power. Jag dog, vem fan säger så. Den mörka mannen flinade bara, vad ska man göra. Alla på spårvagnen hade redan fattat att mannen var knäpp. Så stirrade han igen. Å herregud tänkte jag. Mannen gjorde sig redo för att gå av. Den mörka mannen med. Vi ler åt varandra över situationen. Så tar han av sig läs glasögonen, kollar in i mina ögon..
- Du är inte snäll säger han med en bryning så jag är inte säker på vad han säger, jag frågar förundrande vad han sa, - Du är inte snygg, hahaha nu höll jag verkligen på att dö, jag får ut mig ngt som liknar jaha tack da, men jag frågar igen, man har väl inte den blicken om man säger ngt sånt. Så jag frågar om vad han egentligen sa, lät dum, ja det gjorde jag nog. -Du är inte snygg säger han igen, du är jääääte snygg säger han med ett stort leende. Hahaha guu som jag garva jag tackade, han gick av. Men han gick inte från stationen. Där stod han, jag log lite blygt ut genom fönstret, jag vinkade och det där leendet det var ju för härligt. Hahahahahahah fan vad kul allt det här var. Kanske det inte låter så kul nu men fan att det var.

Just det, jag tänkte också säga att det måste bli lite ändring på bloggen. Hela är så dyster. Inte så glada inlägg men an har sina perioder! Jag ska skriva mer i kväll. Nu ska jag hämta mina barnvakts barn på dagis och laga mat åt dem sen ska de på gjympa. See you later!