Blueberry nights.
Jag undrar hur människor kan förändras. Så snabbt utan att man kunnat se det. En familje medlem som kan tro att man känner, helt oförberedd, helt plötsligt står man ensam. Ensam fast med familj och människor runt omkring. Jag skriver det här lite förbluffat. Filmen igår fick mig att tänka efter, hur människor inte är dem man först tror. ( Blueberry nights )
Till exempel nu i gymnasiet. Man tror att man kommer dem nära, man tror att man kan folk. De behöver egentligen inte vara en så nära.. Ändå blir man chockad, förvånad. Jag kan ta nyheter, de kan vara rätt så dramatiska, men att behöva inse att människor inte är dem man tror dem vara. Det är oro väckande. Speciellt med människor man under ens levnads tid trott sig känna. Jag är besviken. Allt som gick så bra, en ny era. Nu kanske jag låter dramatisk, kanske jag också är en dramatisk filosoferande person, en person som är det för mycket för ens eget bästa.
Men om jag i och för sig tänker efter förstår jag. Ingen känner mig, ingen, bara jag. Jag vet.
Man har bra tider också.. de kommer igen!! (:
<3
Kommentarer
Trackback
